räker med att syrran och tina drog i 15 minuter så känner man sig så sjukt ensam, och det är nog den största rädslan jag har nu!! känns bara som att det är så jävla farligt..

jag kommer aldrig glömma dig, alltid älska dig, alltid sakna dig, alltid allt. det va ju vi men det är inte så nu;( man orkar inte alltid allt, ibland är man svag, och det står jag för, men är knappast stolt.!  men det ska gå, så är det bara..

är så grymt härligt att vara nära familjen nu, det hjälper mer än jag trodde! i morgon ska jag till pappa på middag och prata med han <3 det kommer bli bra jag vet det, jag vet bara inte hur mkt jag kommer få offra. come to me and make me strong now!! behöver verkligen er nu! mer än någonsin för, dethär är nog det svåraste jag gjort!!

vet inte vad jag ska skriva, skriver bara iaf...men det är slut på ord, kan inte beskriva den känslan som lever i min kropp nu, den är främande, hemsk, kall, det går inte att beskriva, ta bort den från mig!!!! hur lång tid ska det ta? när kan jag skratta på riktigt igen?? när kan jag le på riktigt?? när kan jag må bra? vet att det är jag som förstört allt. vet att jag har förstört dig, men jag orkade inte mer, förlåt!!

men nu ska jag bli frisk och få mig själv att må bra, det ser mörkt ut men det ska faan gå, pallar it må såhär!!

vi säger god natt här!!